Artikel från Folkviljan

Det danska valet till kommuner och regioner i november 2009 blev med all sannolikhet en politisk vändpunkt. Efter nio års borgerlig majoritet i Folketinget, med det invandrarfientliga Dansk Folkeparti (DF) som regeringens stödparti, blev Danmark färgat rött på valnatten. Socialistisk Folkeparti (SF) nästan fördubblade sina röster och fick som landsresultat 14,5%, Socialdemokraterna (S) gick tillbaka och fick 30,7%. Opinionsmätningarna i januari månad visar en vänstermajoritet med S, SF, Enhetslistan och det socialliberala mittenpartiet Radikale Venstre. Nästa val till Folketinget måste genomföras senast om 1½ år. Med stor sannolikhet blir det regeringsskifte då om tendensen håller hela vägen.

En avgörande orsak till denna vändning är SF:s stora framgångar över hela landet. I Köpenhamn är de nästan lika stora som S och båda partierna har 2 borgmästarposter av totalt 7. Nu finns en röd majoritet i de fyra största städerna. Det är fullt möjligt, mot bakgrund av S-SF-samarbetet i DK och de gemensamma S-V-Mp-förberedelserna i Sverige, att vi hösten 2011 kommer att uppleva en unik historisk situation för vänsterpartierna i Norden.

Röd-gröna regeringar i 3 nordiska land samtidigt

I Norge finns i dag en röd-grön regering, som efter valet i höst är inne på sin andra mandatperiod med Socialistisk Venstre som deltagare. Vid valet i september i år finns goda möjligheter för att Sverige får sin första röd-gröna regering med förhoppningsvis Vänsterpartiet i en stark position och i Danmark tyder allt nu på en vänster-mittenregering med SF som en mycket tung aktör. Om den nuvarande Isländska regeringen överlever folkomröstningen om följderna av finanskrisen, kan alltså 4 utan 5 nordiska länder inom kort tid ledas av regeringar med starka vänsterpartier. Förklaringen till denna unika situation är mångfacetterad och varierar från land till land. Men en gemensam nämnare är att socialdemokratin har tappat mark de senaste tio åren samtidigt med att de borgerliga partierna har genomfört ändringar i välfärdssystemen som drabbar breda befolkningsgrupper (t.ex. ändringarna i sjukförsäkringsreglerna i Sverige), sänkt skatterna och dragit ner på den offentliga sektorn, ökad privatiseringarna, etc. Efter ett antal år börjar fler och fler väljare att genomskåda borgarnas välfärdsretorik och se de verkliga konsekvenserna av högerpolitiken. Den borgerliga danska regeringens ekonomiska politik och skattelättnader fram till valet 2007 har t.ex. medfört stora eftersatta behov inom välfärdsområdet och skapat enorma hål i statens finanser – problem som självklart förstärks av den ekonomiska krisen.  

Vänsterpartierna har inte sökt sig mot mitten på samma sätt som socialdemokraterna och har dessutom varit tydliga motståndare till den nyliberala politiken, som vill avreglera och privatisera stora delar av den offentliga sektorn. Vänsterpartierna har lyft fram integrationsfrågorna utifrån en antirasistisk och demokratisk aspekt och de driver miljö- och klimatfrågorna tydligare än socialdemokraterna och borgarna. I Norge och DK finns inget miljöparti. Ett tredje aspekt är att vänsterpartierna i dag har en så pass stor parlamentarisk erfarenhet på alla nivåer att steget till också att vilja axla ett regeringsansvar nog upplevs som stort - men inte överväldigande. Därmed inte sagt att det blir lätt – titta bara på SV:s problem i Norge.

SF:s framgångar – vad beror de på?

Frågor man mannen på gatan eller lyssnar på danska medier är svaret till 95 % Villy Søvndal, SF:s ordförande sedan 2005. Det finns en hel del i det svaret men det är långt ifrån hela förklaringen, men media fokuserar gärna på starka personer och SF:s ordförande gör sig bra i medierna, levererar ofta one-liners och går hem i TV-rutan. Han är kanske i dag Danmarks mest populära politiker. Vad är det som har hänt? Under Villy Søvndals ordförandeperiod har SF inlett ett tätt samarbete med Socialdemokraterna och man driver sedan ett halvt år tillbaka en gemensam kampanj inför det kommande valet till Folketinget. På kampanjens hemsida  www.fairforandring.dk – trygghet om skatt och välfärd, presenteras huvudpunkterna av de två partiledarna. Det är första gången i SF:s 40-åriga historia att samarbetet har varit så tätt. De danska socialdemokraterna har alltid varit mittsökande och letat efter majoriteter över blockgränserna. 2001 gjorde borgarna sig beroende av stödet från Dansk Folkeparti och den politiska polariseringen var tydlig. Trots detta försökte S med en mittsökande politik i senaste Folketingsvalet 2007, men förlorade markant. Nu inser oppositionen i DK att man måste driva en helt annan tydlig linje mot regeringen och dess stödparti - inte minst i välfärdsfrågorna. SF har de senaste 3-4 åren fokuserat på fler resurser till skolorna och äldreomsorgen, kollektivtrafiken ska byggas ut och förbättras och de har motverkat uppsägningar inom sjukvården – alla tunga frågor inom välfärdsområdet. SF är också tillsammans med Enhetslistan mycket drivande i miljö- och klimatfrågorna och man angriper gång på gång den borgerliga regeringen för att vara en bromskloss för omställningen mot ett mera hållbart samhälle. Genom Dansk Folkepartis roll som stödparti till regeringen sedan 2001 har alla partier inklusive SF påverkats av högervinden . Värderingspolitiken har varit i centrum och påverkat hållningen till invandring och integration. SF:s ordförande har med mycket barska formuleringar tagit avstånd ifrån militant islamism. I en debattartikel i dagbladet Politiken i början av januari i år skriver han, ”jag har investerat tid och energi både inom SF och utanför i ett uppgör med slappa värderingar. När jag bannade Hizb-ut-Tahrir (1) långt bort, var det därför inte heller led i en principlös jakt på väljarna…, tvärtom,…det var SF:s steg emot en mera konsistent ståndpunkt där vi är helt avklarade om vilka värderingar som till varje tid väger tyngst” (min översättning).

”Där det finns en vind, är det alltid frestande att sätta segel”

Det går inte att bortse ifrån att en avgörande vändning i danskarnas hållning till SF kommer efter ett uttalande av Villy Søvndal om att den muslimska rörelsen Hizb-ut-Tahrir ”skall dra åt helvete till” och att integrationsproblemen i Danmark inte bara skyllas på sociala problem utan också kulturella, skriver Lena Sundström i sin bok om den politiska utvecklingen i Danmark (2). ”Effekten var omedelbar. Opinionsundersökningarna i tidningarna visade hur stödet för SF och Villy steg och steg, som en mentometerknapp i realtid. Socialdemokraternas partiledare Helle Thorning-Schmidt blev naturligtvis småstressad (eftersom SF riskerade att plocka röster från Socialdemokraterna), så hon ville också vara med och inviterade därför SF till förhandlingar om ett gemensamt utspel. För som hon sa: Jag kan nästan inte få ner armarna av begeistring, Jag tycker det är helt fantastiskt.”

Relationen till fackföreningsrörelsen

Tidigare var SF inte speciellt starkt representerad inom fackföreningsrörelsen och i synnerhet inte inom LO-förbunden. I dag är partiet det näst största bland LO-arbetarna, och man riktar sig inte minst till de många arbetare som röstade borgerligt i början av 2000-talet. Dessa inser nu mer och mer att den borgerliga politiken inte gynnar dem, och det är denna grupp som kan vinna valet för oppositionspartierna när valet kommer om senast 1½ år.  Förhoppningsvis har världens lyckligaste folk genomskådat den borgerliga jobb- och välfärdsretoriken, som har skapat ökad social segregering och klassklyftor – en politik som Alliansen i Sverige helt tydligt har hämtat sin inspiration ifrån. Hur det kommer att gå för Villy, SF och maktskiftet i Danmark återstår och se, och inte minst om det går att vinna ett val med fokus på andra frågor än invandring och integration.

Vilmer Andersen

PS-ledamot

(1)    Fadi Abdullati, talesmannen för den extrema muslimska organisationen Hizb-ut-Tahrir propagerade i början av 2008 för sharialagar i Danmark.

(2)    Den svenska journalisten Lena Sundström har skrivet en mycket spännande bok om ”Världens lyckligaste folk” – danskarna. Hon har levt i landet och genomfört många studier och intervjuer för att nå fram till en förklaring på varför det danska frisinnet på bara ett par decennier förvandlades till ett folk där främlingsfientligheten fick ett mycket starkt fotfäste.

Skånska Dagbladet 2010-02-06
Rättvisa miljöval ett måste även i Malmö/Skåne

Bra miljö- och klimatsatsningar måste vara både ekonomisk, socialt och ekologiskt hållbara. Det glömde förhandlarna vid klimattoppmötet i Köpenhamn. Därför blev det inget avtal. Samma effekt kommer vi att se i Sverige och Skåne om fokus bara är på de tekniska lösningarna. Hållbara klimatsatsningar bygger på en rättvis fördelningspolitik .

Under rubriken ”Beslutsamhet behövs – inte besvikelse” skriver tre framträdande miljöpartister i Skånska Dagbladet den 15 januari att regeringscheferna snarast måste samlas och fatta bindande beslut om tillräcklig minskning av klimatpåverkan, överföring av resurser och annat som behövs för att bevara ekosystemen. Men konflikten mellan de rika och fattiga länderna, som blockerade för ett nytt klimatavtal i Köpenhamn kan bara lösas om förhandlingarnas förutsättningar ändras, i synnerhet måste man hitta nyckeln till en mera rättvis fördelning av de ekonomiska satsningar som behövs – det gäller globalt men i lika hög grad nationellt och lokalt. Vänsterpartiet är överens med miljöpartiet om att riksdagen, regionerna och kommunerna tillsammans måste investera i omställningen mot ett hållbart samhälle och inte minst komma med förslag till hur klimatåtgärder gynnas genom ändringar i skatter och avgifter på alla tre nivåer. Det är minst lika viktigt att ändra i de ekonomiska förutsättningar för kollektivtrafikresenärer som att satsa på ny teknik och ändringar i transportsystemen. Men tyvärr tvingas vi gång på gång konstatera att Miljöpartiet glömmer det sociala och ekonomiska rättviseperspektivet – det är uppenbart inte så viktigt vad det kostar att åka kollektivt bara det genererar pengar till nya satsningar. Därför har Miljöpartiet som en del av den borgerliga majoriteten i Region Skåne sått bakom en höjning av biljettpriserna med 20 % sedan 2007. Det är mycket anmärkningsvärt för ett parti som kallar sig grönt och påstår sig vilja att fler ska åka kollektivt.

I Region Skåne har vi vänsterpartister dessutom flera gångar blivit kritiserade av miljöpartiets företrädare för att vilja genomföra försök med avgiftsfri kollektivtrafik. Syftet med försöket är att de 65 % av intäkterna - genomsnittet i landet är ca 50 % - som i dag kommer från biljetterna, skall finansieras via skatten. Vänsterpartiets uppfattning är att det både behövs billigare - helst gratis - kollektivtrafik och en omfattande utbyggnad och kvalitetsförbättring. Genom vår dubbelsatsning kommer kvaliteten och kapaciteten i hela den Skånska kollektivtrafiken förbättras så att resandet kan fördubblas på 7-8 år. Genom en avgiftsbefrielse gör vi kollektivtrafiken tillgänglig för alla människor i hela samhället, den blir snabbare och arbetsmiljön förbättras radikalt. Personalen kommer inte att utsättas för hot och våld när  kontanthanteringen försvinner. Skall vi fördubbla det kollektiva åkandet måste det bli både ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart – miljöpartiets ensidiga fokusering på ekologisk hållbarhet och förbättringar av kapaciteten är långt ifrån tillräckligt.

I Vänsterpartiets gröna framtidsvision är avgiftsfri kollektivtrafik ett viktigt element. Hur detta går att lösa vet vi inte exakt i dag.  Vi vill ha en dialog med allmänheten om detta, och vi kommer under valrörelsen att verka för att ett statligt finansierat treårigt försök med avgiftsfri kollektivtrafik prövas på flera ställen i landet, bl.a. Skåne. Vi vill utvärdera redan genomförda lokala försök som t.ex. i kommunerna Jokkmokk och Örebro men också utreda vilka ändringar som behövs i finansieringen och förmånsbeskattningen. Vi är övertygande om att samhället i sista instans kommer att vinna på en sådan ordning. Kollektivtrafiken är den energismartaste och billigaste lösningen för alla städer och för resande mellan våra städer. Genom att införa fritt resande – betalt genom skatten för alla, kommer många snabbt att ställa bilen och resa klimatvänligt. Tidningen ETC har räknat ut att detta kommer att kosta svenska staten ca 15 miljarder kronor om året i 10 år om man inför avgiftsfri kollektivtrafik i hela Sverige. Bryter man ned det på skånenivå blir det ca  2 miljarder kronor per år som skall skattefinansieras vilket motsvarar 200 kr i skattehöjning om man tjänar 20 000 kr i månaden. Idag kostar ett pendlar kort för hela skåne 1060 kr. En utbyggnad av kollektivtrafiken i hela Sverige borde ligga på ca 50 Miljarder kronor per år i den kommande tioårsperioden. Den nuvarande regeringen satsar inte ens hälften av detta belopp. Därför behövs en röd-grön majoritet i riksdagen, regionen och kommunen efter valet.

Morgan Svensson,

ordförande för Vänsterpartiet i Malmö

Vilmer Andersen,

gruppledare för Vänsterpartiet i Region Skåne

Debattartikel i Skånska Dagbladet 18 januari 2010

Vi börjar nu se tydliga negativa effekter av Hälsovalet – den skånska varianten av regeringens vårdval - som startade för ett halvt år sedan. I de resursstarka områdena etableras alltfler vårdenheter av privata företag som ser möjligheter att göra stora förtjänster på en frisk välmående befolkning med inte alltför svåra hälsoproblem. Däremot är man inte lika intresserade av att starta något i de befolkningstäta områdena, där folk i en helt annan utsträckning har större hälsoproblem och behöver mer vård. Då kan man ju tycka att den offentliga vården skulle göra allt för att motverka denna orättvisa och satsa där behovet är som störst. Men den borgerliga majoriteten i regionen har valt att agera precis tvärtom. I södra Malmö, där många människor bor som inte är så resursstarka, ska man lägga ner två vårdcentraler i Lindängen och Hindby. Trots att det rör sig om 15 000 listade människor i områden anser Jerker Swanstein (m), Gilbert Tribo (fp), Katarina Erlingsson (c), Berit Wirödal (kd) och Anders Åkesson (mp) att dessa kan söka sig till ”närbelägna” vårdcentraler. Det har varit mycket skriverier om hur vårdvalet har slagit i Stockholm om pengarna har flyttats från utsatta förortsområden, t.ex. Botkyrka, till Stockholms innerstad. Nu ser vi samma utveckling här i Skåne, trots alla löften att så skulle det inte bli. Segregeringen och klasskillnaderna ökar – man lägger ner offentligt drivna vårdcentraler i tät befolkade områden som verkligen behöver dem, och låter privata etablera sig i välmående områden som t.ex. Victoria Park, Limhamn och Västra Hamnen. Det fanns goda skäl till att Vänsterpartiet inte stödde Hälsovalet bland annat befarade vi just denna utveckling. Denna upprörande och orättvisa nedläggning av vårdcentralerna i södra Malmö har fått Miljöpartiets fulla stöd.

Dagen efter beslutet i regionstyrelsen var Vänsterpartiet ute och delade ut flygblad och talade med de berörda. Överlag var alla vi pratade med mycket upprörda och oroliga för framtiden. Det har inte gått ut någon information alls om nedläggningen, varken till personalen eller stadsdelsnämnden eller befolkningen. Man kan fråga sig vart regionens politiska ”Beredning för Tillväxt och Hälsa” har tagit vägen. När beredningarna bildades sades det att deras huvudsakliga och viktigaste uppgift var att tala med medborgarna. Nu är tydligen inte medborgarkontakterna så viktiga längre. Det är väl en sak att ha ett stånd på Malmöfestivalen och tala om att man finns och lyssna på synpunkter. Men ingenting kan väl vara viktigare än att ta reda på hur befolkningen drabbas när tillgängligheten till vården försämras. Alla påverkas av försämringarna, men det finns de som drabbas ovanligt hårt. När vårdcentralen ligger nära kan människor själva ta sig till den även om de har en funktionsnedsättning. Men vad skall de göra som måste åka rullstol och är tvungen att besöka vårdcentralen tre gånger i veckan. Ska de ta färdtjänsten eller betala sjukresa för att kunna få sin vård i fortsättningen.

Vänsterpartiet anser att denna nedläggning är helt förkastlig och tänker fortsätta att arbeta för att invånarna i Skåne ska få ett rättvist Hälsoval som fördelar pengarna till vården till de områden, där behovet är störst och inte som det nu håller på att bli, att det är de med störst plånbok som får den mest tillgängliga vården. Den borgerliga majoritetens viktigaste argument för Hälsovalet var att tillgängligheten till primärvården skulle förbättras för alla. Det vi nu ser i södra Malmö är raka motsatsen.

Vilmer Andersen

Gruppledare för Vänsterpartiet

Region Skåne

Debattartikel i Skånska Dagbladet 2009-10-11

Kollektivtrafiken i Malmö mår dåligt och har gjort det under längre tid. När resenärerna sätter betyg i de återkommande kvalitetsmätningar som Skånetrafiken genomför, hamnar busstrafiken i Malmö på lägsta nivå i hela regionen, och långt under vad som bör vara en acceptabel nivå i en storstad och tätt befolkad Malmöregion. Av gatukontorets tidning Anslaget nr 3/2009 framgår att åkandet med buss har minskat från 2003 till 2008, och att under 10 % av resorna i Malmö sker med buss. Trots att bilresandet inom staden har minskat med 11 % har kollektivresandet inte ökat. Problembilden är en mångfacetterad kombination av brist på lyhördhet mot medborgarnas berättigade krav, önskemål och förslag till lösningar, dålig arbetsmiljö för chaufförerna samt bussoperatörernas brist på engagemang och intresse av att lösa kvalitetsproblemen. De privata bussbolagen har säkra avtal upphandlade för flera år framåt. Avtalen saknar oftast bra incitament till förändringar, och vissa bolag betalar tydligen hellre vite än satsar på nödvändiga förbättringar. Samtliga aktörer gör inte tillräckligt för att öka kollektivtrafikens attraktivitet, och målsättningen att ställa om samhället i en mera hållbar riktning försvinner i snygga formuleringar. Eller, det är kanske inte brist på ambitioner, utan snarare viljan, helhetssynen och handlingsförmågan?

Huvudansvariga för att nå långsiktigt hållbara lösningar är både Skånetrafiken och Malmö Stad. Driftsansvaret ligger hos Skånetrafiken och operatörerna. Dessa aktörer måste tillsammans göra ett omtag och satsa på förbättringar här och nu. Ett bra mål borde vara att öka trafiken med 20 % inom 2 år och fördubbla kollektivtrafikresandet på 5 år inom Malmö. Det är fullt möjligt men förutsätter gemensamma krafttag. Malmö Stad driver ett långsiktigt projekt om framtidens kollektivtrafik med satsningar på nya spårvagnslinjer och situationen efter Citytunnelns öppning december 2010. Det är jättebra och är ett mycket viktigt led i att öka möjligheterna att åka kollektivt. Förutsättningarna för reella satsningar torde dessutom vara ännu bättre när vi efter valet 2010 förhoppningsvis har samma röd-gröna majoritet i kommunen, regionen och riksdagen – men som sagt måste en hel del hända innan dess.

Tänk spårvagn, kör buss – NU!

Spårvagnarna kommer inte inom de närmaste åren och de måste dessutom kompletteras med ett antal andra åtgärder, fram för allt på kort sikt. Viktigast av allt är en snabb och reell ökning av kvalitén på bussarna, turtätheten, punktligheten samt informations- och betalsystemen. Hur ska det gå till? Jo, man måste ta vara på resenärernas synpunkter och förslag på ett bättre sätt än i dag, planeringen måste vara mera lyssnande och proaktiv och t.ex. vara tidigt på plats med goda resmöjligheter, när nya stadsdelar och bostadsområden växer fram t.ex. i Annestad, Tygelsjö och östra Malmö. Det relativt nya stomlinjenätet bör byggas ut med tvärgående trafik – kanske flera ringlinjer - och bra bytespunkter för att korta ner restiden. I dag måste alldeles för många åka genom centrum när de ska ta sig från den ena delen av staden till en annan. Reserver flera stråk i staden bara för busstrafiken. Punktligheten behöver förbättras liksom chaufförernas arbetsvillkor och man måste lyssna mera på personalen och deras erfarenheter från den dagliga verksamheten. Skånetrafiken har utan protester från Malmö Stad lagt ner två kundcentra på viktiga knutpunkter i Malmö. Det är fel väg att gå. I stället bör bytespunkterna byggas ut samt göras mera tillgängliga för resenärer med funktionsnedsättning, biljett- och informationssystemen måste förenklas och väntetider minskas. För att uppnå detta är en utökning och kvalitetshöjning av hållplatser, bytespunkter och kundcentra nödvändig. Ett försök med avgiftsfri kollektivtrafik i hela Malmöregionen bör genomföras snarast.

Mitt råd är därför: Låt inte allting styras av Citytunneln. Den löser inte alla Malmös kollektivtrafikproblem och det gör inte heller spårvagnarna. En total kraftsamling behövs med sikte på förbättringar i hela systemet. Det finns andra storstäder i världen som har löst dessa problem på ett framgångsrikt sätt. Malmö och Skåne bör lära av dessa – inte minst när man från kommunledningens sida hela tiden lyfter fram Malmös framgångar inom miljö- och klimatområdet. Tyvärr måste man konstatera att hållbarhetsperspektivet och viljan till omställning inte i samma grad gäller den befintliga kollektivtrafiken.

För oss vänsterpartister är en förbättrad och billig kollektivtrafik en prioriterad fråga i både kommunen, regionen och riksdagen.

http://efterarbetet.se
En ny utredning vill göra kollektivtrafiken mer attraktiv för resenärerna genom att marknaden får sköta de lönsamma linjerna medan skattebetalarna får ta hand om de olönsamma.

Förslaget riskerar att ­rasera kollektivtrafiken i Skåne och göra den både dyrare och sämre, skriver Vilmer Andersen, gruppledare för Vänsterpartiet i Region Skåne.

Just nu pågår en översyn av den lagstiftning som rör framtidens kollektivtrafik. Ett lagförslag väntas till våren 2010. Regeringens utredare, Ulf Lundin, generaldirektör för Rikstrafiken, har dock redan presenterat ett betänkande med de bärande principerna. Syftet är att göra kollektivtrafiken mer attraktiv för fler resenärer. Resenärens behov och entreprenörens roll är viktiga utgångspunkter. Så långt är allt gott. Det är självklart att svensk kollektivtrafik ska erbjuda en ökad service och orientering mot resenären.

Men grundprincipen i utredningen är att all kollektivtrafik ska vara en marknad öppen för kollektivtrafikföretagen och att samhället endast ingriper när det behövs tätare trafik eller trafik av bättre kvalitet än vad marknaden erbjuder.

Att låta marknaden lösa det kommersiella och sedan låta det ”allmänna” ta över det olönsamma, riskerar att slå sönder all regional och sammanhållen kollektivtrafik. På en marknad, som styrs enbart av företagsekonomiska överväganden, kommer utbudet att följa efterfrågan helt och hållet. Det betyder att trafikutbudet tunnas ut eller försvinner på platser och tider där efterfrågan är liten. Sannolikt blir de geografiska och tidsmässiga variationerna i trafiken betydligt större än idag.

Nej, det som behövs är inte mer marknadsekonomiska idéer. Istället bör ett rättvist miljötänkande, en ökad solidarisk finansiering och demokratisk styrning vara grunden för utvecklingen av kollektivtrafiken.Med Lundins förslag blir det istället en avreglering som leder till nedrustning.

Men syftet är kanske snarare ett systemskifte inom kollektivtrafiken än en förbättring?

Utredningen borde ha lyft fram Skånetrafiken som ett gott exempel istället för att snegla på avregleringen av flyget eller kollektivtrafiken i Storbritannien eller Nya Zeeland. Det senare är direkt avskräckande exempel.

Skånetrafiken har däremot på tio år fördubblat sin kollektivtrafik genom bland annat satsningar på mindre lönsamma linjer. Nu strävar man efter ytterligare en fördubbling under de kommande tio åren. De ansträngningar som görs i Skåne för att anpassa kollektivtrafiken till individens behov, utveckla icke lönsamma linjer och hålla biljettpriserna så låga som överhuvudtaget möjligt är ett framgångsrecept.

Målet för utvecklingen av framtidens kollektivtrafik bör vara att bygga ett hållbart trafiksystem, där kollektivtrafiken spelar en central roll för att knyta ihop samhällets olika delar och öka tillgängligheten för alla. För individen betyder det att man kan låta bilen stå eftersom buss, tåg eller spårvagn/tunnelbana blir lika bekvämt, billigare, enkelt och effektivt. Goda internationella exempel finns i Zürich och Freiburg, där man utvecklat fungerande och sammanhållna kollektivtrafiksystem för staden och regionen och mellan regioner.

Kollektivtrafiken måste bli en attraktiv service för alla – inte minst för dem som inte har något alternativ. Restiden måste kunna användas så optimalt som möjligt med få och korta byten, goda möjligheter att koppla upp sig på nätet, lyssna på radio etc. Förslagen i Lundins utredning leder till det motsatta: mindre turtäthet, en icke koordinerad, glesare och dyrare kollektivtrafik. Den ekonomiska vinsten hamnar i privata företags fickor och kommer inte allmänheten till godo. Skattebetalarna kommer att betala mera om samma trafik ska fortsätta som idag. Det finns all anledning att skapa en kraftfull opinion mot detta totalt vansinniga förslag så fort det bara går.

2009-07-02 

Folkpartiets ledare Björklund vill inte stoppa matchen - men vem stoppar Björklund?

På Folkpartiets rikskonferens, som pågick samtidigt med tennismatchen, angriper han ännu en gång Ilmar Reepalu som han påstår hetsar mot sex unga judiska tennisspelare och kräver att Mona Sahlin nu ska ta avstånd från partikamraten. Redan i detta påstående avslöjar Björklund sin syn på staten Israel – nämligen en stat som per definition enbart kan representeras av judar. Han ifrågasätter också Malmöpolitikernas vilja att driva sin linje konsekvent, exempelvis när Malmö 2011 står värd för handbolls-VM.

På flera sätt är folkpartiledarens uttalande makalösa. Vi har hört Ilmar Reepalu påpeka flera gånger i radio att det var hänsynen till spelarnas och publikens säkerhet, som har varit avgörande för beslutet att spela utan publik. Detta vill Björklund och andra folkpartister tydligen inte ta till sig. Protesterna var inte riktad mot de 6 israelska spelarna utan mot den israelska statens massaker mot civila på Gazaremsan. Men Björklund vill inte förstå. Att han dessutom har mage att ifrågasätta Malmös vilja att klara säkerheten vid handbolls-VM 2011, visar med all tydlighet Björklunds syfte med debatten, nämligen att skörda billiga politiska poäng. Självklart klarar Malmö Stad tillsammans med polisen den uppgiften och Björklunds röstfiske och försök på att piska upp en hotbild mot handbollsarrangemanget är bara ett så lågt och ansvarslöst agerande från en regeringsmedlem, att landets statsminister måste stoppa honom, säga ifrån och ge skolministern bakläxa.  

Handbolls-VM 2011 ska spelas på tre ställen i Skåne samt i Stockholm, Göteborg, Linköping, Skövde och Jönköping. Vi är övertygade om att det kommer att bli bra arrangemang för Sverige om bara Björklund överger sin populism och avstår från att piska upp antipatier.

Vilmer Andersen, gruppledare (v), Region Skåne

Elisabeth Hellman, Malmö, ersättare i miljönämnden (v)

Vänsterpartiet tar avstånd från beslutet om nya taxor för sjukresor som klubbades igenom på regionfullmäktiges möte den 24 februari. Förslaget innebär kraftigt höjda priser för många och en prioritering av användande av egen bil framför användande av den allmänna kollektivtrafiken.

Man avskaffar i förslaget sjukresan ”tjugan”, som innebar att en kollektivtrafikresenär med syfte att resa till sjukvården kunde genomföra sin resa, oberoende av längd, för tjugo kronor. Det nya förslaget har istället en taxa som bygger just på resans längd. Majoriteten i fullmäktige har haft det något egendomliga argumentet att man på detta sätt hanterar problemet med att resenärer som tidigare använde sig av sjukresan tjugan kände sig utpekade.

Eftersom denna form av resor hela tiden har varit frivillig, blir det märkligt, när man säger att man på detta sätt hanterar problemet. En person som ska besöka vården kan givetvis redan idag låta bli att berätta detta och betala vanlig kollektivtrafiktaxa. Har man för avsikt att lösa det problem får man ta till andra lösningar. En lösning skulle kunna vara avgiftsfri kollektivtrafik för alla.

Om resenären behöver åka taxi till kollektivtrafiken får denna i det nya systemet ytterligare högre pris på resan. Man har lagt till nya zoner för sjukresenärer som gör resan för glesbygdsbor dyrare än en vanlig kollektivtrafikresa. För personer som flera gånger i veckan måste uppsöka en vårdinrättning för t.ex. dialys eller strålbehandling, kommer detta givetvis att innebära mycket stora kostnadsökningar tiden innan högkostnadsskyddet slår in. Noteras kan också att ingen lösning finns på problemet med att personer som behöver åka sjukresa tvingas betala sin resa omedelbart. Det måste enligt vår mening alltid finnas en möjlighet att betala resan i efterhand, då ens kontanta tillgångar inte får vara avgörande vid resor till vården. Även detta problem skulle kunna lösas med en avgiftsfri kollektivtrafik.

Det tidigare sjukresereglemente innehöll en huvudtanke om att den avgift som patienten själv skulle betala var lika stor oavsett vilket sjukhus man skulle till. Reglementet byggde också på att det skulle vara betydligt billigare att åka kollektivt än att ta bilen. I det nya systemet kommer kostnaderna för långa sjukresor öka betydligt.

Vänsterpartiet anser att det nya systemet är osolidariskt. Vi menar att regionen inte ska se sjukresor som en mjölkko, utan istället se de som en service för regionens medborgare.

I en tid då allt fler människor vill dra sitt strå till stacken för att bromsa klimatförändringarna går alltså de borgerliga och miljöpartiet i Region Skåne åt det andra hållet. Istället för att gynna kollektivtrafikresenärerna gynnar man privatbilismen. Det nya förslaget kommer att urholka hela idén med sjukresor eftersom man höjer taxorna till att bli dyrare än en normal kollektivtrafikresa. Meningen tycks vara att resenärerna ska betala efter principen ”ju svagare grupp desto dyrare resa”.

Sven-Erik Sjöstrand (v), Perstorp

Ledamot i Nämnden för kollektivtrafik

Vilmer Andersen, Malmö

Gruppledare för Vänsterpartiet i Region Skåne

Mer pengar till sjukvården - Vänsterpartiet satsar mer än majoriteten

Sjukvården blöder i Skåne. Detta är en följd av den borgerliga majoritetens politik. Skåne satsar i särklass minst pengar per invånare i landet på närsjukvården och klart under genomsnittet på sjukvård överhuvudtaget i Sverige.

Detta kan vänsterpartiet inte acceptera. Vi har därför lagt en budget som innebär närmare 800 miljoner kr mer till sjukvården.

Den budget som borgarna har presenterat för nästa år innebär ytterligare indragningar i vården, framför allt på sjukhusen. Redan nu har 600 anställda varit tvungna att lämna sina arbeten med en ökad stress och oro till följd för de som är kvar. Det är inte möjligt att utföra ett bra arbete om man hela tiden ska känna oro inför framtiden. Det är inte heller möjligt att utföra ett bra arbete om man hela tiden måste springa ännu fortare för att utföra de nödvändiga arbetsuppgifterna. Vänsterpartiets budget innebär trygga arbetsvillkor. Den innebär inga personalindragningar, då vi vet att alla anställda behövs i vården.

Vänsterpartiet anser att sjukvård ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse, för att garantera att de som har störst behov av vård också får den. Erfarenheter från länder som har en stor andel privata utförare visar att vården blir dyrare, sämre och orättvist fördelad. Vi vill ha en offentlig vård eftersom den är demokratiskt styrd, fördelas jämlikt och ger mer insyn för medborgarna. Vi vill genomföra ett offentligt hälsoval, som innebär att vi vill satsa på en utveckling av den offentligt drivna närsjukvården i stället för att öppna dörren för olika vårdbolags etablering. Vänsterpartiet satsar 170 miljoner kr mer än majoriteten på närsjukvården eller totalt närmare 350 mkr.

Vårt offentliga hälsoval innebär att vårdcentralen får ett helhetsansvar för patienten. De pengar som vårdcentralen får ska fördelas med hänsyn till att patienter inte är lika. Mer pengar ska tillföras de vårdcentraler som har ansvar för de patienter, som innebär en större vårdtyngd på grund av ålder, sjukdomar och sociala förhållanden för att en likvärdig vård ska erbjudas alla. Vårdcentralen måste finnas nära, vara lätt att ta sig till och att besöka, ha fungerande öppettider och enkla bokningsrutiner.

Vänsterpartiet kan göra dessa nödvändiga satsningar genom att vi ser till att Region Skåne får högre inkomster. Vi vill höja skatten med 35 öre för att garantera en bra vård i Region Skåne. Vi föreslår denna skattehöjning då vi vet att befolkningen gärna betalar mer i skatt så länge som pengarna går till kärnverksamheten och kommer alla till del genom en väl fungerande offentlig sektor.

Vänsterpartiet kan inte heller acceptera den biljettprishöjning som majoriteten har föreslagit i kollektivtrafiken – i genomsnitt 20 % på drygt ett år! Höga biljettpriser slår hårt mot de ekonomiskt svaga grupperna, som inte har några andra alternativ att ta sig till arbete, utbildning och fritidssysselsättningar än att åka med kollektivtrafiken. Därför föreslår vi också att man inför en rabatt med 30 % på alla kort och för alla studerande.

Vänsterpartiet visar med sitt budgetförslag för 2009 en annan väg för Region Skåne än majoritetens besparingar, neddragningar och ökad privatisering.

Vilmer Andersen

gruppledare för vänsterpartiet