Jag har varit EU-motståndare sedan början av 70-talet och har bara blivit mera och mera bekräftat i att EU är ett hot mot den nordiska välfärdsmodellen, kollektivavtalen, arbetsmarknadslagstiftningen, säkerhetspolitiken, etc. Jag ser det också som ett odemokratiskt och nyliberalt projekt som nu bl.a. vill skriva in sådana ekonomiska ramvillkor i den nya konstitutionen.

Dessutom är det väldigt tveksamt vilken betydelse EU har för en progressiv miljö-, klimat- och energipolitik - dessa områden blir alltid underkastat den inre marknadens fyra friheter, som styr alla besluten i EU.

Kampen måste därför fortsätta .

Just nu delar Vilmer Andersen sin tid mellan regionpolitiken och EU-valskampanjen. Fast egentligen är avståndet mellan Bryssel och regionen inte så stort. Han lyfter fram två tunga valfrågor, både med återkoppling till regionen. Den ena är EU-kommissionens förslag om fritt vårdval. Vård över gränserna är visserligen redan möjlig, men inte utan landstingets prövning. Men nu kan det bli fritt fram att välja en behandling i annat land utan att först fråga hemlandstinget. Men landstinget stå för notan. – Det får katastrofala följder för landstingsekonomin. Dessutom skapar det orättvisor. Det blir de ekonomiskt starka, de som kan lägga ut pengarna och kommunicera med läkare och sjukvård, som tar för sig. Det skapar klassklyftor.
Den andra frågan handlar om avreglering av kollektivtrafiken. EU vill öppna upp för fri konkurrens på järnvägsnätet. – De som startar upp ny trafik kommer naturligtvis att gå in på de mest lönsamma sträckorna, och strunta i resten. För Skånetrafiken innebär det minskade möjligheter att använda lönsamma sträckor till att täcka mindre lönsam trafik. I slutändan krävs då mera skattemedel. – Tjänstemän på Skånetrafiken upplever det som det största hotet just nu.
Men EU-valet handlar också om de stora ödesfrågorna. Vilmer Andersson sitter även i Vänsterpartiets partistyrelse och har klimat- och energifrågorna på sitt bord. EU kan göra mer för att ställa om till förnyelsebar energi, påpekar han. – Fortfarande går 80 procent av EU:s forskningspengar till kärnkraft och fossila bränslen, och bara 20 procent till förnyelsebar energi. Det slirar mellan uttalade ambitioner och faktisk verklighet, och tendensen är densamma i Sverige, konstaterar han. Det goda exemplet hittar man i stället på andra sidan Sundet, danskarna som struntade i kärnkraften och nu blivit en av världens största exportörer av vindkraftverk.
En stadig plats på vänsterpartiets dagordning har också försvaret av den svenska kollektivavtalsmodellen efter Vaxholmsdomen. EG-domstolen ska inte lägga sig i nordisk lönepolitik och LO-basen, tillika Europafackets ordförande, Wanja Lundby Wedins förslag att göra ett protokollstillägg till Lissabonfördraget som försvarar den svenska modellen, är för vagt. – Ett sådant protokoll får ingen juridisk kraft. Regeringen borde ha begärt ett tydligt undantag som villkor för att godkänna Lissabonfördraget, menar vänsterpartiet. Men så blev det nu inte. Vänsterpartiet är överhuvudtaget inte imponerade av föredraget. Partiet är fortsatt EU-kritiskt, pekar på ett tamt EU-parlament utan möjlighet att stifta lagar, och tycker inte att Lissabonfördraget stärker demokratin särskilt mycket.

Vilmer Andersen, 64, är uppvuxen på Bornholm. Han är sociolog och jobbade länge med yrkesutbildning och arbetsmarknadspolitiska frågor i Köpenhamn.

Kärleken förde honom till Malmö 1978. Han är gift med Elisabeth Hellman och har två barn, Alexandra, 30 och Kristian, 28.

Han är vänsterpartiets gruppledare i Region Skåne på heltid och var regionråd under perioden 2002-2006.
Han sitter också i Vänsterpartiets partistyrelse sedan 1998, och jobbar särskilt med miljö-, klimat- och infrastrukturfrågor.
Vänsterpartiet har för närvarande två mandat i Europaparlamentet.

Det finns tre skånska kandidater på Vänsterpartiets lista, fast ingen på en framskjuten plats.

Vilmer Andersen står överst, på 14:e plats. Han påpekar att han har inga planer på en krysskampanj: “Vi jobbar för de tre toppkandidaterna”.

Karsten Bringmark
karsten.bringmark@skd.se

Sedan Sverige blev medlem i EU för 15 år sedan har EU:s inflytande över svensk politik ständigt ökad. I dag är ca 70 % av besluten som riksdagen tar på ett eller annat sätt påverkad av EU:s direktiv, bestämmelser och

riktlinjer – det har varit 15 år med successiv överföring av makt till först och främst EU-kommissionen och parlamentet. Parallellt med detta har

Sveriges riksdag, kommuner och landsting förlorad suveränitet och blivit avlövad. EU:s ”lagar” är överordnad de svenska - under årens lopp har vi sett det massor med gångar. Syftet har varit och är att politiker ska bestämma mindre och marknaden mera.

EU har drivit igenom privatisering av flera allmännyttiga tjänster. Postväsendet, järnvägar, el- och gasmarknaden är bara några

exempel. I harmoniseringens namn har Sverige varit tvungen att minska sina krav och normer för att anpassa sig till EU. Det gäller arbetsmiljö samt arbetsrättsliga villkor och den ekonomiska politiken (även om Sverige

inte är med i EMU, den europeiska monetära unionen) plus en hel del mera. Det gäller inte minst de avtal som finns på arbetsmarknaden.

Hotet mot facket

Egentligen borde vi inom arbetsrörelsen inte ha blivit förvånade när EU-domstolen förbjöd fackföreningen Byggnads att utöva sin fackliga rätt att sätta företaget Laval i blockad för att företaget vägrade att underteckna

kollektivavtal. EU-domstolen gjorde nämligen bara det som förväntades av den. Om människors intressen krockar med marknadens intressen så vinner marknaden. Så är EU:s grundlag. Likaväl sände domen

chockvågor genom den fackliga rörelsen. Aldrig förr hade det framstått så tydligt att EU är på företagens sida. ”Den svenska modellen” kallar vi det

system där fackföreningar och arbetsgivare kommer överens om löner och annat i kollektivavtal. I många andra länder t.ex. Sydeuropa existerar inte detta system och då tvingas staten gå in och lagstifta om minimilöner för att inte arbetarna ska sugas ut fullständigt. Nu är den svenska modellen hotad av EU. EU har tydligt visat att man inte accepterar fackets rätt att ta till stridsåtgärder för att försvara den svenska modellen. Det här är kanske den viktigaste framtidsfråga för svenska löntagare.

Hotet mot den svenska sjukvården

EU håller nu på att bygga upp en marknad för vård och omsorg. 2006 godkändes tjänstedirektivet i EU. Det handlade om att avreglera hela tjänstesektorn, med undantag för sjukvårdsfrågorna. Vänsterpartiet tog ställning emot detta. Nyligen beslutade EU-kommissionen att vården och omsorgen också ska marknadsutsättas. Vänsterpartiet är lika starkt emot EU:s nya avregleringsinitiativ som handlar om att skapa ett borgerligt ”fritt vårdval” i hela EU – att konkurrensutsätta offentlig vård, samtidigt med att patientens eget landsting förväntas att betala notan. Detta ökar klassklyftorna och blir förödande för landstingens ekonomi och riskerar att medföra skattehöjningar för alla eller försämrad kvalité. Kommissionen har därmed levet upp till industrins förväntningar och levererat ett förslag som länge toppat privata sjukvårdsföretags önskelista.

Hotet mot skånetrafiken

Den borgerliga regeringen vill också avreglera järnvägstrafiken och en ny utredning är på gång som vill öppna för konkurrensutsättning inom hela kollektivtrafiksektorn i Sverige inklusive färdtjänst, skolresor, etc. I framtiden ska privata trafikoperatörer kunna  driva kollektivtrafik på sträckningar som är lönsamma med delvis stöd via skattemedel. Områden med glesare trafik kommer att lida av detta och få sämre trafikförsörjning om inte sektorn som helhet tillförs flera skattemedel. Den troliga utvecklingen blir ökade klyftor, ingen sammanhängande trafik, stora områden som i framtiden kommer att vara utan kollektivtrafik. Om samma standard ska upprätthållas måste flera pengar (läs skattemedel) pumpas

in i systemet samtidigt med att de vinster som de private aktörerna kammar hem på lönsamma linjer dras undan och inte som i dag tillförs hela den offentligt styrda sektorn. Genomförs utredningens förslag kommer det att vara det största hotet mot den positiva utvecklingen, som vi har haft i Skåne de senaste 10 åren med en samlad och offentlig driven kollektivtrafik.

Tro ligen den bästa i Sverige.

Vilmer Andersen

gruppledare för vänsterpartiet i region

skåne, kandidat i valet till eu parlamentet