Mötesdeltagare – kamrater!

Det är en speciell känsla för mig att stå på denna plats i dag. För ca 55 år sedan gick jag i land från Bornholmsbåten på kajen här bakom mig. Jag var med mina föräldrar på väg till Östra Tommarp för att besöka min pappas släkt. Min farmor och farfar var svenska utvandrare som åket till Bornholm i slutet av 1800-talet. På samma sätt som Lasse Karlsson från Tomelilla och hans son Pelle i den danska arbetarförfattaren Martin Andersen Nexös roman Pelle Erövraren. Romanens första del har också blivet filmatiserat av Bille August.
Lasse sökte lyckan på Bornholm, men de som har läst boken eller sett filmen vet att det blev inte som förväntat. Livet på de bornholmska gårdarna var ett liv i fattigdom och förnedring.
Men då, som nu är det samma sak – kampen för ett gott liv, ett arbete att försörja sig på och mänsklig respekt, gäller också i dag.

Det samhälle vi lever i i dag har materiellt sett inte varit bättre – för vissa men inte för alla!

Finanskris och klimatkris är inte bara ett hot – men en realitet!

Klyftorna ökar i Sverige och i världen – krisen är också social.

Det blir större och större avstånd mellan en samhällselit med löner för inte att talas om bonussar, arbets- och livsvillkor som är orättvist högre och bättre än en vanlig lönarbetare!

Vart består rättvisan i när f.d. VDn för AMF Pension lyfter 700 000 om månaden i pensionsavsättning, mens en pappersarbetare som har jobbat 36 år i pappersbruket Mullsjö tjänar 18 900 kr i månaden?

Eller vart finns rättvisa och solidaritet mellan generationer när 46 000 japanska pensionärer väljer att begå brott för att ”frivilligt” hamna i fängelse – anledningen? Jo som hemlösa och fattiga är det det enda sättet att få mat varje dag och tak över huvudet. 46 000 människor som drabbas hårt av den ekonomiska krisen som Japan har befunnit sig i i över 10 år. Är det en sådan utveckling som väntar oss i Sverige – eller har vi så robusta välfärdssystem som klarar av den lågkonjunktur, vi just nu befinner oss i?

Om vi inte ser oss för kan vi om 10 år – 2019 – befinna oss i en liknande situation som de japanske pensionärer, med en urholkat välfärd, nedmonterade sociala säkerhetssystem och en genomprivatiserad, marknadsanpassad offentlig sektor, som inte förmår att överbrygga klyftorna i samhället och säkra en välfärd för alla.

Alternativet är en ekologisk hållbar, socialistisk och feministisk politik som säkrar välfärdssamhället fortsatta utveckling – inte nedmontering – det är en politik som Vänsterpartiet står för.

Reinfeldtregeringens politik är inte bara borgerlig politik – det är också ett öppet systemskifte, där den offentliga sektorn mera och mera öppnas för marknadsmässiga lösningar. Sjukvärden med olika typer av vårdvalsmodeller och kollektivtrafiken ä två exempel på stora samhällssektorer som bara inom det senaste året utsätts för omfattande privatisering.

Lösningar måste vi alla vara med att jobba fram, lokalt och globalt – alla ska inte bara vara med – alla ska på demokratiskt vis ha möjlighet att vara delaktiga att påverka och ta ett ansvar.

Det är allt för farligt enbart att överlåta det politiska ansvaret till politikerna.

Det världen behöver är en politik för en långsiktig hållbar utveckling baserat på solidaritet och rättvisa – ekonomisk, socialt och ekologisk.