Om du öppnar denna länk får du allt som Jöran Fagerlund har spelat in

http://wp.me/ppfjt-2Pi

FN:s klimattoppmöte 7-18 december 2009

 

Anna Havula, klimat- och energipolitisk sekreterare

Vänsterpartiet i riksdagen 2009-12-21

 

Köpenhamnsöverenskommelsen

FN:s klimattoppmöte skulle bli det viktiga möte där ett nytt globalt, bindande och ambitiöst klimatavtal skulle antas för att förhindra skenande klimatförändringar. Men istället resulterade mötet i ett kolossalt misslyckande. Ledarna för bl.a. USA, Kina och Indien kom i sista stund överens om ett urvattnat dokument som kallas Köpenhamnsöverenskommelsen, "Copenhagen Accord". Överenskommelsen är inte bindande och den anger inga konkreta mål om utsläppsminskningar på kort eller lång sikt. Den kommer inte heller att leda till att målet om högst 2 graders uppvärmning nås. Istället måste ett nytt avtal tas fram så snart som möjligt.

 

Köpenhamnsöverenskommelsen ”noterades” i sista stund av FN-mötet men alla länder står inte bakom den. Dess status blir därmed låg, men anses ändå vara tillräcklig för att kunna sättas i verket. För att rädda sina egna ansikten har många av världens ledare argumenterat för att överenskommelsen är ”ett bra första steg”. Problemet är FN:s miljömöte i Rio 1992 och på Bali 2007 ansågs också vara de första stegen. Vad som nu behövs är att gå från ord till handling då de globala utsläppen måste stabiliseras och börja minska inom endast några få år. Läs hela Köpenhamnsöverenskommelsen här: http://unfccc.int/files/meetings/cop_15/application/pdf/cop15_cph_auv.pdf

 

Temperaturmål

Köpenhamnsöverenskommelsen anger att den globala uppvärmningen inte bör öka med mer än 2 grader. Men den säger ingenting om hur målet ska nås. Inte heller är alla överens om målet. Ny forskning pekar nämligen på att målet snarare borde vara maximalt 1,5 graders uppvärmning. Bl.a. de minst utvecklade länderna (LDC) krävde att målet ska vara högst 1, 5 grader och Bolivia krävde att högst en grads uppvärmning ska vara målet.

 

I överenskommelsens sista punkt anges att en utvärdering om genomförandet av överenskommelsen ska göras 2015 och att man ska överväga att stärka det långsiktiga målet utifrån forskningen och ”i relation till en temperaturökning på 1,5 grader”. Exakt vad det innebär är oklart men nya förhandlingar om temperaturmålet är att vänta.

 

Utsläppsminskningar

Köpenhamnsöverenskommelsen anger att det behövs ”djupa utsläppsminskningar” och att utsläppen ska stabiliseras och börja minska ”så snart som möjligt”. Men den anger inga konkreta utsläppsmål för 2020 eller 2050. Varje i-land som skrivit under överenskommelsen kommer i ett tillägg att ange hur mycket man förbinder sig att minska sina utsläpp till 2020. U-länderna ska ange vilka ”lämpliga åtgärder” de ska vidta för att begränsa sina utsläpp, vilket inte innebär att de minskar sina utsläpp utan endast begränsar sina utsläppsökningar.

 

FN:s klimatpanel har rekommenderat att i-länderna minskar sina utsläpp med 25-40 procent till 2020 för att tvågradersmålet ska kunna nås. Men med de löften länderna gett når man endast till ca 18 procents minskning av utsläppen. De bud om utsläppsminskningar till 2020 som levererats kommer enligt FN:s egna beräkningar att leda till 3 graders temperaturhöjning.

 

USA:s klimatmål på 17 procents minskning 2005-2020 innebär endast 4 procents minskning jämfört med 1990, det basår som de flesta andra länder utgår ifrån. USA höll fast vid detta mål till slutet vilket ansågs oacceptabelt av de flesta länder och är sannolikt den viktigaste orsaken till att det inte blev något ambitiöst avtal. Det är märkligt att Reinfeldt efter mötets slut varit väldigt kritiskt mot Kina, men inte mot USA. Om inte i-länder som USA sätter ambitiösa mål, hur kan då u-länderna förväntas höja sina?

 

EU:s utsläppsmål var 20 procents minskning 1990-2020 och 30 procent om andra skulle ha höjt sina mål. Då några högre bud inte kom valde EU att inte heller höja sitt eget bud. Om EU hade gjort det under mötets sista dagar hade det kunnat höja temperaturen under förhandlingarna och fler länder hade kanske följt efter. Det hade också varit en viktig markering. Då flera EU-länder vill ha ett lägre mål är frågan nu om EU ens kommer att hålla fast vid sitt mål på 30 procentmål? Vänsterpartiets krav är att EU borde gå ännu längre och lova 40 procents minskningar av utsläppen till 2020.

 

Man diskuterade även ett långsiktigt mål om att halvera de globala utsläppen 2050 jämfört med 1990. I-länderna skulle i så fall minska sina utsläpp med 80 procent. Detta är enligt forskningen ett för lågt satt mål, men man kunde alltså inte enas ens om detta. Vänsterpartiet kräver att de globala utsläppen ska minska med minst 80 procent till 2050.

 

Klimatfinansiering

Köpenhamnsöverenskommelsen innehåller ett frivilligt och ett för lågt finansiellt stöd till

u-ländernas anpassning till klimatförändringarnas negativa effekter samt till deras klimatarbete. FN har talat om behov på 500-600 miljarder dollar per år till u-länderna. Överenskommelsen utlovar u-länderna s.k. snabbstartspengar på 30 miljarder dollar för åren 2010-2012. Medlen ska gå till såväl åtgärder för utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder. De allra mest sårbara länderna ska prioriteras, såsom de minst utvecklade länderna (LDC), små ö-nationer och Afrika. Den svenska borgerliga regeringen har lovat att bidra med 8 miljarder kronor men hela den summan tas från det ordinarie biståndet dvs. det är inga nya pengar till u-länder. EU har lovat bidra med 7,2 miljarder euro i snabbstartspengar mellan åren 2010-2012 men även EU:s satsning verkar vara tagen ur biståndsbudgeten.

 

Till år 2020 utlovas att i-länder ska avsätta 100 miljarder dollar per år till u-länderna. Det sägs dock ingenting om hur finansieringen ska fördelas mellan länderna. Varken EU eller USA har sagt hur stor del av dessa medel man är beredd att stå för eller varifrån de ska komma. Både utsläppshandel och nuvarande bistånd kan ingå i summan. Stödet till u-länderna ska till den största delen hanteras genom en ny fond, Copenhagen Green Climate Fond.

 

Vänsterpartiets krav är att FN:s rekommendationer på 500-600 miljarder dollar ska följas och att EU ska bidra med ca 200 miljarder dollar av dessa. I Sverige vill vi inrätta ett klimatbistånd – eller klimatskadestånd som vi anser att det ska kallas – utöver det ordinarie biståndet.

 

Två avtal

EU och Sverige har hela tiden haft målsättningen att komma överens om ett enda klimatavtal (Singel treaty) som ska gälla för alla länder. Detta ledde till en återvändsgränd då bl.a. Kina och G77-länderna vägrat att gå med på detta. Istället för ett nytt avtal, som riskerade att vara svagare än Kyotoprotokollet vad avser i-ländernas ansvar, ville u-länderna ha en fortsättning på Kyotoprotokollet. USA, som aldrig undertecknat Kyotoprotokollet, däremot ville inte skriva på en förlängning av det.

 

När det var endast tre dagar kvar av klimatmötet gav EU och Sverige upp sin strategi om ett enda avtal, men då var det för sent att hinna förhandla fram två bindande avtal. Sverige som EU:s ordförande men även Danmark som värdland borde ha insett tidigare att det inte gick att ta fram ett enda avtal. Istället är vägen framåt att ta fram två olika avtal, ett avtal som blir en fortsättning på Kyotoprotokollet och ett annat s.k. hängavtal under klimatkonventionen för de största utsläppsländerna USA, Kina och kanske även några andra stora u-länder. Förhandlingarna kommer nu att fortsätta i två spår, ”Kyotospåret” och ”Konventionsspåret.”

 

Det faktum att det vid sidan av själva FN-mötet pågick processer där man förhandlade om ett sammanhållet avtal skapade mycket misstroende hos u-länderna som protesterade kraftigt mot den parallella processen. Följden blev bl.a. att den afrikanska gruppen bojkottade FN-mötet under en halv dag, mötets det första stora bakslag. Vissa kritiserar u-länderna för att de fastnade i ”procedurfrågor” medan u-länderna själva menar att det var en fråga om en transparent och öppen process som FN ska bygga på och sakfrågorna var livsavgörande för deras länders framtid.

 

FN:s roll försvagades

I FN fattas alla beslutes genom koncensus, dvs. alla länder måste vara eniga. Därför är det anmärkningsvärt att den slutliga överenskommelsen slöts mellan endast ett 30-tal länder bl.a. USA, Kina, Brasilien, Indien och Sydafrika. 193 övriga länder hade inte ens sett den överenskommelse som man kom fram till och som USA:s president Obama presenterade - helt själv utan de andra ländernas medverkan - på en presskonferens. Därmed frångick man en öppen och transparent process, något som skedde även tidigare under mötet och som kritiserades kraftigt av utvecklingsländerna och försvårade förhandlingarna. 

 

Bl.a. Bolivia, Cuba, Sudan och Venezuela protesterade kraftigt och sa att överenskommelsen är oacceptabel då den saknar mål för utsläppsminskningar. Venezuela anklagade den danske statsministern och mötesordföranden Lars Lökke Rasmussen: ”Du kommer att stödja den här statskuppen mot Förenta Nationerna”. Storbritannien sa att FN skulle stå inför en djup kris ifall överenskommelsen inte godkändes. Läs nedan om ordväxlingen och kaoset under mötets sista dag:

http://dotearth.blogs.nytimes.com/2009/12/19/scenes-from-a-climate-floor-fight/

Till slut ”noterades” ändå överenskommelsen, och de flesta länder valde att godkänna den med undantag av några länder.

 

Det faktum att FN under andra veckan uteslöt civila samhället och miljörörelsen från klimatmötet bidrog knappast heller positivt till processen. Ingen representant från de svenska miljöorganisationerna fick komma in på FN- mötet under de sista dagarna.

 

Kryphål och undantag

Inför kommande förhandlingar återstår många viktiga knäckfrågor att lösa om utsläppsmål och klimatfinansiering. Dessutom behöver man lösa viktiga frågor om kryphål och undantag som, om de inte löses, riskerar att leda till ökade istället för minskade utsläpp. Greenpeace sa att avtalet är så fullt med hål att man kan köra ett flygplan genom det, Air force one till exempel. Den svenska regeringen har kritiserats för att ha fört fram flera av dessa kryphål. Här är de fyra viktigaste kryphålen och undantagen:

 

1. Hot air. En del länder, t.ex. Ryssland, har låga mål under Kyotoprotokollet vilket innebär att de har utsläppsrätter över som de kan sälja. De överblivna utsläppsrätterna kallas för ”hot air”. Mängden motsvarar 10-15 procent av i-ländernas totala löften för utsläppsminskningar. Om dessa länder tillåts ta med de överblivna utsläppsrätterna till det nya klimatavtalet kommer det att skapa ett överutbud som inte ger något incitament att minska utsläppen.

 

2. Kolsänkor . Om skogrika länder som Sverige och Ryssland får tillgodoräkna sig skogens förmåga att binda koldioxid som en utsläppsminskning i det nya klimatavtalet skulle det motsvara cirka 9 procent av EU:s åtagande och 3-5 procent av hela i-världens. Metoden att räkna med skogens roll är vansklig eftersom valet av bokföringsmetod för denna sektor spelar stor roll för hur utsläppen från skogen ska räknas. Exempelvis kan Sveriges samlade utsläpp minska med 40 procent eller öka med 19 procent. På mötets första dag gick priset ”dagens fossil” till bland annat Sverige för att den borgerliga regeringen skulle ha varit drivande för att kunna räkna skog som klimatkompensator.

 

3. Flyg och sjöfart. Det vore mycket negativt om flygtrafiken och den internationella sjötrafiken inte kommer med i ett kommande klimatavtal. Deras utsläpp motsvarar ca 6 procent av hela i-världens utsläppsminskningar och är en snabbt växande utsläppskälla. Vänsterpartiet vill istället att flyg och sjöfart ska ingå i ett kommande klimatavtal samt att man inför avgifter på flyg och sjöfart som ett sätt att finansiera u-ländernas klimatarbete.

 

4. Off-setting. Begreppet innebär att i-länderna får tillgodoräkna sig klimatprojekt i utvecklingsländerna som inte ger något reella resultat eller som ändå skulle ha genomförts. Det ger i så fall en nettoökning av utsläppen på i storleksordningen ca 5 procent av i-världens hela åtagande. Det är riskabelt och riskerar alltså att inte ge verkliga utsläppsminskningar. Här har Vänsterpartiet kraftigt kritiserat den borgerliga regeringen för att vara drivande för klimatprojekt i utvecklingsländer som ett sätt att nå de egna nationella målen.

 

Nästa möte

I Köpenhamnsöverenskommelsen sägs inget om när ett juridiskt bindande avtal ska tas fram. Ett tidigare föreslaget stycke om att sträva efter en juridiskt bindande överenskommelse i slutet av 2010 har strukits. Nästa möte, COP 16, äger rum 29 november – 10 december 2010 i Mexico City.

 

People´s Climate Summit

Parallellt med FN-mötet har även ett annat möte ägt rum, KlimatForum09 - People's Climate Summit. Över 400 organisationer från världen över har enats om en politisk deklaration.

Läs den här:

http://www.klimaforum09.dk/IMG/pdf/A_People_s_Declaration_from_Klimaforum09_-_ultimate_version.pdf

 

Vänsterpartiets deltagande i Köpenhamn          

Under helgen 11-13 december var Lars Ohly och över 60 andra vänsterpartister från hela landet i Köpenhamn. Tillsammans med omkring 100 000 andra deltagare deltog vi dessutom i världens hittills största klimatdemonstration. Vi, Ung Vänster och Vänsterns studentförbund arrangerade även ett seminarium ”Climate Justice and Gender” på det alternativa klimatmötet. Nedan kan du läsa våra uttalanden om Köpenhamnsmötet:

 

Artikel ”Solidaritet måste prägla avtalet” i Svenska Dagbladet

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2569:vaensterpartiet-pa-cop15&catid=22:nyhet&Itemid=799

 

Pressmeddelande: ”Nej till kryphål i EU:s klimatbud”

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2563:roedgroena-nej-till-kryphal-i-eus-klimatbud&catid=304:miljitik&Itemid=246

 

Pressmeddelande: ”Rika mäns klimatpåverkan måste minska”

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2567:rika-maens-klimatpaverkan-maste-minska&catid=304:miljitik&Itemid=246

 

Pressmeddelande: ”Klimatavtal mot en 3 graders temperaturhöjning”

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2578:klimatavtal-mot-en-3-graders-temperaturhoejning&catid=304:miljitik&Itemid=246’

 

Gemensamt uttalande från partiledarna för S,V och Mp:

http://www.rodgron.se/bloggen/nu-behovs-ett-ledarskap-for-klimatet/

 

Se bilder från helgen på Vänsterpartiets hemsida

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2569:vaensterpartiet-pa-cop15&catid=22:nyhet&Itemid=799

 

 

 

 

 

Inskickad som debattartikel till Vänsterpress 4 nov 2009

Kommentar till valplattformen som är ute på remiss i Vänsterpartiet

Två dagar efter att partistyrelsen antog sitt förslag till valplattform varnade Forum Syd för den hårdnande kampen om världens råvaror. Det tar särskilt upp hur EU i sin råvarustrategi anser sig ha fortsatt rätt till de gamla koloniala besittningarnas skogsråvaror, olja och mineraler samt i klimatkrisens spår även till jordbruksmark för alternativa drivmedel som etanol. EU kräver också ständigt öppnare marknader i de fattiga länderna för de egna transnationella bolagens varor och tjänster, samtidigt som industriutvecklingen hämmas där.

Medan den rika världen räddar sina banker från en av kapitalismens värsta kriser ökar svälten i de fattiga.  Det är världens fattiga som får betala för miljöförstöring och klimatkris. Samma dag som PS diskuterade valplattformen pågick runt om i världen aktioner för att rädda mänskligheten från den oåterkalleliga katastrof som växthuseffekten kan orsaka.

 

I det läget inleds valplattformsförslaget med orden ”NY START FÖR SVERIGE!  Sverige är på många sätt ett bra land att bo i – för de allra flesta. Den gemensamma välfärden är väl utbyggd och fungerar ofta bra. Förhållandevis många deltar i det demokratiska systemet och organisationslivet är starkt. Jämställdheten mellan kvinnor och män har tagit viktiga steg framåt. Vi har ett starkt näringsliv som producerar allt effektivare. Forskningen är i världsklass på många områden. Utbildningsnivån är hög. I genomsnitt blir vi friskare och lever allt längre.”

 

Senare står det: ”Mycket av vår välfärd och vårt välstånd idag är ett resultat av kloka investeringar tidigare.” Och vad gäller klimatet hänvisas till behovet av ”gemensamma investeringar och målinriktad omställning av hela samhället.  Det är samtidigt en satsning på framtidens jobb och framtidens industri i Sverige”, utan sidoblickar.

 

CH Hermanssons bevingade ord från 60-talet om Sverige som en liten men hungrig imperialiststat kunde inte vara aktuellare än idag när Sverige också direkt ingår i EU-s handelsstrategi Global Europe mot tredje världens länder. För första gången sedan 1800-talet också med stridande trupp, i Afghanistan.

 

Det Sverige som är ”på många sätt ett bra land att bo i”, är det inte bara på grund av” kloka investeringar” utan också på grund av den rikedom som förts tillbaka hit av ”ett starkt näringsliv” genom utplundring av andra länders naturtillgångar och folk, vilket på inget sätt har minskat.  Den orättmätiga rikedomen har visserligen tidigare genom framgångsrik klasskamp kunnat användas för att skapa en för den kapitalistiska världen unik fördelningspolitik, förhållandevis små klyftor och omfattande social trygghet, fram till 80-talet. Sedan dess har ju mycket ändrats.

 

Men den höga levnadsstandard som de flesta här njuter av bygger på andra människors arbete under omänskliga villkor och på livsfarlig miljöförstörelse. Den är inte bara moraliskt oförsvarbar, den är ekonomiskt, socialt, miljömässigt och demokratiskt ohållbar. Om vårt lands – och den rika världens – mångdubbla förbrukning av vår beskärda del av jordens resurser fortsätter, leder det till hittills aldrig skådade katastrofer för mänskligheten.

 

I presentationen av förslaget sades att det viktigaste är anslaget och tonen, så att vi når fram till de många som vill ha en bredare politisk debatt om vart vi är på väg, och hur det kan påverkas av riksdagsvalet.  Men det är just det: Vill vi uppfattas som ett parti som ser Sverige som det goda samhället, som oberoende av omvärlden kan fortsätta sitt rika liv - bara vi får en bättre regering - utan att bekymra sig om vad det grundar sig på ? Kan vi räkna med att fortsätta att upprätthålla vår levnadsstandard - klimatsmartare men fortfarande ohållbart hög - genom utplundring av folk och natur i andra delar av världen och förbruka många gånger mer än en rättvis andel av jordens resurser? Eller behöver vi och våra väljare inse den hårdnande kampen om resurserna, att vårt resursuttag är för stort och att den orättfärdiga och ohållbara världsordningen måste ändras.

 

Det menar vi att vi behöver. Därför argumenterade vi för att valplattformen i det inledande anslaget, mellan stycke 3 och 4 skulle föra in följande formulering:

 

”Vi vet att denna välfärd samtidigt har kunnat byggas upp genom utplundring av folk och natur i andra delar av världen, och att vi förbrukar flera gånger mer än vår beskärda del av jordens resurser. Detta kan inte fortsätta.”

 

Tyvärr fick vi inte partistyrelsens majoritet för detta förslag.

 

Arne Tärnblom

Eva Björlund

Francisco Contreras

Mia Sydow Mölleby

Naile Aras

Vilmer Andersen